Vill bara säga att den 31 januari 2021 kom till oss en blyg och osäkert Bianka, idag är hon inte blyg längre lite osäkert för okända människor men en glad, mjuk och rolig tjej som där vi går alla tycker om henne. Vi är mycket glad och tacksam för att kunna adoptera henne.

Super smidigt fungerade allting. Trevliga och seriösa volontärer. Jag är jätte nöjd. Att adoptera Albert är det bästa beslut jag någonsin har gjort. Skulle jag skaffa en till hund så blir det genom denna organisation!

Albert kom till mig i april 2019. Världens snällaste hund, han har ett hjärta av guld. Han gör alla dagar roliga. När jag vaknar på morgonen blir han alltid lika lycklig. Då hämtar han ett gosedjur i munnen (som han alltid gör när han blir glad) och viftar med hela kroppen. Precis som att han är tacksam för att det är en ny dag tillsammans med mig. Han ger mig så extremt mycket kärlek och är lojal, en riktig bästa kompis helt enkelt. Han visar mig varje dag hur mycket han älskar mig och uppskattar att han får leva med mig. En riktig kelgris är han, han ska helst ligga i knäet. Han har nog inte förstått hur stor han är (25 kg), hehe. Slutar jag klappa honom så knuffar han min hand med nosen eller tassen, han får aldrig nog. Jag får mycket beröm om hur fin han är, från utomstående och veterinärer. Min älskade Albert!

Ett hus fullt av hantverkare och Maks har nu bott 9 månader i Sverige.
Vill gärna dela med mig av detta som en påminnelse om hur lätt det är att glömma att våra hundar har en historia.
Idag hände något som kunde gått med oviss utgång. Max blev rädd för första gången... på riktigt.
Han kunde tidigare morra och resa ragg, skygga undan mot häftiga rörelser, främmande människor och framför allt mot bullriga män.
Idag fungerar han i princip som vilken hund som helst. Men saker kan hända som triggar ett bagage.
...En av hantverkarna kom imorse och gick som de brukar genom altanen eftersom den fungerar som sluss och där han har en egen utgång till hundgården. Trött och trögtänkt som jag var tidig morgon, så släppte jag ut honom på altanen (!) samtidigt som elektrikern klev in utifrån trädgården. Maks skulle hälsa, men upptäckte att han bar på säckar, lådor och verktyg. Famnen full. Han reste ragg och såg ut som ett piggsvin, kröp ihop och var på väg att fly...ut. Aldrig sett den typen av så stark flyktreaktion förut. Hinner i sista sekunden lägga armarna runt hans mage bakifrån och hiva in honom.
Kanske hade det gått bra, han hade sansat sig och kommit in igen, eller så hade han dragit. Då hade jag haft en hund med gathundsbeteende på rymmen..
Den påminner mig rent allmänt om...Hur lätt det är att slappna av när tryggheten infaller och vanor sätter sig hos hund och människa. Sen händer något som är utanför ramarna. Då blir man påmind om att man faktiskt har en hund med bagage och att fortfarande anpassa vissa situationer och ligga steget före.
Men även svårigheten ibland vad gäller balansen mellan hundens egna ansvar för att den ska utvecklas men också läsa av situationer som hundägare då du som hundägare behöver "ta över".
Vilket jag borde ha gjort.
Nu sover han gott bland slammer, sågande och bland brummande karlar.
Är så stolt över honom och hans fantastiska psyke som han har...trots allt.